P-pillret - Min fiende. Jag har blivit bättre!

Jag startade den här bloggen med tanken att kunna skriva min historia och lära andra de tips jag hittat på vägen. Sedan hände undret, ganska precis samtidigt som jag började skriva bloggen vilket gjorde att jag glömde den. Jag vågar inte säga att jag är frisk, men jag är helt klart på bättringsvägen och jag kan knappt tro att jag kan få skriva det.

Jag bestämde mig en dag för att sluta med p-piller. Det fanns 2 orsaker att jag började med dem:
  • De sägs vara säkrare än kondom
  • De var billigare än kondom (subventionerade kostade de 100 kr per år till skillnad från ungefär 60 för en förpackning om 10 kondomer)
Till slut blev det dock så att vi aldrig hade sex, vilket dels innebar att jag inte hade någon risk att bli gravid och kostnaden för p-pillrena blev onödig. Jag prövade dessutom de dyraste p-pillrena som fanns på marknaden, nämligen yaz som sägs vara riktigt bra men som inte gjorde någon skillnad för mig. De kostade 100 kr i månaden! Sedan kan jag säga att vid 22 års ålder är att inte bli gravid mindre viktigt än att kunna ha ett samliv med min partner. Dessutom fungerar kondomer lika bra som p-piller om man använder dem rätt.. Jag valde alltså att sluta...

När jag slutade var jag iväg på semester, från min pojkvän i ungefär 3 veckor och under denna tiden upplevde jag nästan en pånyttfödelse! Det kändes som att p-pillrena sakta men säkert förändrat mig utan att jag märkt det och nu var jag tillbaka till mitt gamla vanliga jag, som jag var på gymnasiet innan allt det här! Jag fick en enorm sexlust om man jämför med tidigare och världen kändes på något sätt ljusare.


När jag sen kom hem har jag lyckats ha sex med min pojkvän flera gånger utan att ha ont alls. Jag har numera oftare inte ont, än ont. Ibland kommer det tillbaka lite, och då beror det på att jag inte egentligen har lust eller stressar fram det. Jag lever fortfarande med det varje gång vi ska ha sex, men jag kan numera ha sex utan att det gör ont. Jag kan ha sex utan att det gör ont. Jag måste skriva det flera gånger för det är svårt för mig att ens förstå själv. Men ni kan lyckas också. Jag har också insett att jag inte haft någon urinvägsinfektion på över 1 år, det har säkert hjälpt det med.

Jag har levt med vestibuliten i ungefär 4 år och har nästan övervunnit den. Jag känner mig väldigt optimistisk och inser att jag borde forsätta skriva bloggen och dela med mig av alla tips jag hittat hittills. :) Jag önskar alla er tjejer och kvinnor där ute med problem stort lycka till och hoppas att ni också ska hitta det som gör att ni blir bättre!

RSS 2.0