Urinvägsinfektion - mina tips

Läkare har ofta sagt att det enda de kan göra är att ge mig penicillin och att jag ska kissa efter sex och torka mig framifrån och bak. Det här är såklart jätteviktiga tips, men du som lider av upprepade urinvägsinfektioner vet att det här inte alltid hjälper. Det har ofta känts som att läkarna inte har kunnat hjälpa mig längre och hälsokost har faktiskt hjälpt. Jag har tagit en kur från Schweiz en gång, vet inte om den faktiskt hjälpte, men jag inbillar mig det. Jag har varit fri från urinvägsinfektion i över 1 år nu (peppar peppar) sedan jag haft det minst 19 gånger sen jag fyllde 14.

Det är jätteviktigt att göra det som din kropp tycker känns rätt och det här är de tips som har fungerat för mig. De är mina rutiner och jag måste följa dem ständigt genom hela livet, men då har jag klarat mig utan urinvägsinfektion väldigt bra.

Dagliga rutiner:
Om olyckan slagit till:
  • Ta hand om dig. Du förtjänar att ta det lugnt och låta infektionen lägga sig.
  • Drick mycket vatten, så mycket du bara klarar av.
  • Drick mycket tranbärsjuice. Jag gillar Ocean Spray bäst för den har ett högt innehåll av tranbärsjuicekoncentrat till skillnad från t.ex. jokk. Jag har hört att tranbärsjuice försurar urinen och dödar bakterierna.
  • Ha varmt kring dig, vetekuddar brukar hjälpa.
  • Om det känns riktigt jobbigt ring sjukstugan, hjälp finns. Det kan som sagt vara farligt med urinvägsinfektion om man låter det gå för långt. Gravida ska alltid söka hjälp för urinvägsinfektion. Läs mer här.
Det är jätteviktigt att du inte slutar dricka även om det gör ont att kissa, bakterierna försvinner inte av sig själva, och det gör oftast mindre ont att kissa om du druckit mycket. Jag har ofta problemet att jag kommer att "kissa" oavsett om det finns något i blåsan eller inte, det är som när man torrkräks ungefär. Mitt sista tips om du har upprepade urinvägsinfektioner är:

Stå upp för dig själv. Det finns specialister därute som kan hjälpa dig även om det kan kännas hopplöst när man tidigare haft dåliga läkare. Lycka till!

Urinvägsinfektion - mina erfarenheter

Jag har haft urinvägsinfektioner sedan jag var ganska liten, ungefär 14 år gammal. Ett år åt jag penicillin en gång i månaden hela sommarhalvåret och ingen läkare sa ett dugg. Vid ett tillfälle, när jag äntligen lyckats få mig en utredning var det en läkare som räknade alla gånger jag sökt för urinvägsinfektion till 19 stycken, jag tror inte att alla var med och jag har inte sökt hjälp för alla.

Symptom

Urinvägsinfektion kännetecknas av att det gör ont när man kissar, man kissar ofta, har svårt att hålla sig och ibland har man ont i magen (ryggen) och kan ha blodfärgad urin och även feber. Har hört om andra symtom också men det här är de vanligaste och de jag har haft.

Man får urinvägsinfektion för att urinvägarna har blivit utsatt för en bakterie av något slag. Jag har för mig att jag någonstans läst att den vanligaste orsaken är bakterier från baken. Vi är ju alla duktiga på att torka bakifrån och fram men det kanske inte fungerar alltid om man använder string osv.


Läkare och penicillin

När jag sökt hjälp har jag fått höra: "Det är vanligt att tjejer i din ålder har urinvägsinfektion, det är ingenting man kan göra något åt och beror ofta på att man har börjat ha ett sexliv." En läkare schasade till och med ut min mamma en gång när jag var 15 (och väldigt mkt oskuld) för att fråga om jag hade en pojkvän.

Att få höra sånt där hjälper inte alls. Urinvägsinfektion är väldigt smärtsamt och jobbigt och att äta penicillin är inte bra. Det är inte bra eftersom man irriterar slemhinnorna och nya urinvägsinfektionsbakterier har lätt att få fäste, det blir en ond cirkel. Dessutom kan bakterierna bli resistenta, nämligen sluta påverkas av penicillinet. Det är viktigt för mig att påpeka att det här inte är på individnivå - det påverkar alltså inte dig personligen, men bakterierna i samhället blir mer och mer opåverkbara då man skriver ut penicillin till höger och vänster. Du ska dock ALLTID ALLTID ALLTID ta penicillin om din läkare tycker det eftersom urinvägsinfektion inte är att leka med om det går för långt.

Jag har ofta försökt övervinna infektionerna själv eftersom jag vet om att penicillin är dåligt men det här har gjort mina urinvägar sköra då de varit irriterade långa tider. Jag har också nästan alltid fått överge mina planer om att vinna själv och få hjälp av penicillin till slut ändå. Du måste själv säga vad som är rätt för dig, det är omöjligt för mig att ge råd här, jag vill bara informera om det jag kan om penicillin i dessa sammanhang. Du kan läsa mer här på sjukvårdsrådgivningens hemsida.

Inte infektion utan inflammation?

Jag fick tillslut komma på en ordentlig undersökning och prata med en läkare som verkar ha koll på just urinvägsinfektioner (hon hade dock urdålig koll på vestibulit). Hon berättade att det är vanligt att om man haft urinvägsinfektion ofta, kan bli skör och lättirriterad i urinvägarna och slemhinnorna. Det här är ju självklart, men det hon berättade var att det är vanligt att man får en urinvägsinflammation och inte infektion. Det betyder egentligen att jag inte hade någon infektion och penicillinet hjälpte inte mer än att det dämpade inflammationen lite.

Det finns bättre läkemedel mot inflammation om det är det man har. Om du lider av upprepade urinvägsinfektioner: TA KONTAKT MED VÅRDEN OCH KRÄV EN ORDENTLIG UTREDNING. Ibland säger en läkare att "så här är det, punkt slut", medan en annan kanske hjälper dig. Det kan verkligen hjälpa. Stå på dig!

P-pillret - Min fiende. Jag har blivit bättre!

Jag startade den här bloggen med tanken att kunna skriva min historia och lära andra de tips jag hittat på vägen. Sedan hände undret, ganska precis samtidigt som jag började skriva bloggen vilket gjorde att jag glömde den. Jag vågar inte säga att jag är frisk, men jag är helt klart på bättringsvägen och jag kan knappt tro att jag kan få skriva det.

Jag bestämde mig en dag för att sluta med p-piller. Det fanns 2 orsaker att jag började med dem:
  • De sägs vara säkrare än kondom
  • De var billigare än kondom (subventionerade kostade de 100 kr per år till skillnad från ungefär 60 för en förpackning om 10 kondomer)
Till slut blev det dock så att vi aldrig hade sex, vilket dels innebar att jag inte hade någon risk att bli gravid och kostnaden för p-pillrena blev onödig. Jag prövade dessutom de dyraste p-pillrena som fanns på marknaden, nämligen yaz som sägs vara riktigt bra men som inte gjorde någon skillnad för mig. De kostade 100 kr i månaden! Sedan kan jag säga att vid 22 års ålder är att inte bli gravid mindre viktigt än att kunna ha ett samliv med min partner. Dessutom fungerar kondomer lika bra som p-piller om man använder dem rätt.. Jag valde alltså att sluta...

När jag slutade var jag iväg på semester, från min pojkvän i ungefär 3 veckor och under denna tiden upplevde jag nästan en pånyttfödelse! Det kändes som att p-pillrena sakta men säkert förändrat mig utan att jag märkt det och nu var jag tillbaka till mitt gamla vanliga jag, som jag var på gymnasiet innan allt det här! Jag fick en enorm sexlust om man jämför med tidigare och världen kändes på något sätt ljusare.


När jag sen kom hem har jag lyckats ha sex med min pojkvän flera gånger utan att ha ont alls. Jag har numera oftare inte ont, än ont. Ibland kommer det tillbaka lite, och då beror det på att jag inte egentligen har lust eller stressar fram det. Jag lever fortfarande med det varje gång vi ska ha sex, men jag kan numera ha sex utan att det gör ont. Jag kan ha sex utan att det gör ont. Jag måste skriva det flera gånger för det är svårt för mig att ens förstå själv. Men ni kan lyckas också. Jag har också insett att jag inte haft någon urinvägsinfektion på över 1 år, det har säkert hjälpt det med.

Jag har levt med vestibuliten i ungefär 4 år och har nästan övervunnit den. Jag känner mig väldigt optimistisk och inser att jag borde forsätta skriva bloggen och dela med mig av alla tips jag hittat hittills. :) Jag önskar alla er tjejer och kvinnor där ute med problem stort lycka till och hoppas att ni också ska hitta det som gör att ni blir bättre!

Symptom

Den här beskrivningen är tagen från vestibulit.se:

Vestibulit betyder ”brinnande vulva” och innebär smärtor i underlivet, vanligtvis i samband med sex, men det finns även fall av vestibulit där smärtan är mer eller mindre konstant.

Sedan 1990-talet har det varit en ökning av patienter som söker hjälp för underlivssmärtor.

Vestibulit drabbar enligt studier ingen särskild typ av människor, men 75 % av fallen uppträder i samband med svampinfektioner. Bara i Sverige talas det om hundratusentals sjuka.

Medelåldern på kvinnor med vestibulit är 25 år.

Detta är taget från vestibulit.com:

Vestibulit är en förkortning av vulva vestibulitis syndrom. Det är alltså en sjukdom i vulvan, i underlivet. Vestibulitis beskriver var sjukdomen sitter. Väggarna som är precis vid ingången till slidan heter vestibulum. Slemhinnorna för en kvinna som lider av vestibulit är skadade. De kännetecknas av att slemhinnorna har extra nerverändar som bildats efter att slemhinnorna blivit sköra och utsats för påfestringar. Nerverna är oerhört känsliga och ömma och har inte förmågan att skydda sig mot smärta.

Vulva vestibulitis syndrom är en relativt ny sjukdom eller nyupptäckt. Eftersom det är en sjukdom i underlivet är det inget problem man vill ta upp med vem som helst, många lider av vestibulit i tysthet. Man drar sig för att gå på grynundersökning eftersom det innebär mycket smärta. En del har fått diagnosen, andra inte. Den är svår att se och inga klara behandlingar finns. Media har uppmärksammat sjukdomen emellanåt och fler vulvamottagningar planeras över landet.

...

Ett vanligt symtom på vestibulit är att man har väldigt ont under samlag. Man kan ha så ont att man inte kan genomföra det. Själva penetreringen blir en pina. De irriterade slemhinnorna i vestibulum-området kan vara så ömma att penetrering eller minsta beröring är uteslutet. Cykling och stillasittande kan bli en plåga som påverkar det vardagliga livet.

Som ni ser är symtomen att man har ont i yttre området av slidan, ingången. Det är en brännande smärta som för de flesta kommer när man försöker föra in något i slidan. Man har ofta ont, upp till flera dagar, efter att ha haft sex. För vissa gör det alltid ont; när man sitter, cyklar, har trånga jeans på sig osv.

Att det gör ont när man för in något i slidan gör att kroppen lär sig till nästa gång att den ska skydda sig, vilket ofta leder till att man spänner sig och inte har förmågan att bli våt.

Ofta börjar det med att man har något problem med underlivet som gör att man har ont, till exempel en svampinfektion, en urinvägsinfektion eller en könssjukdom, vilket gör att man associerar beröring i underlivet med smärta.

Min historia

Nu tänkte jag skriva av mig min historia, som säkert är väldigt lik andras och som är en aning lång. :)

Början

Jag sexdebuterade vid 17 års ålder, första sexet gjorde ont, men nästa gång kändes det bättre och jag hade inga problem med sex alls tills någon gång när jag gick i 3an på gymnasiet (och var 18-19 år). Jag har alltid haft stor sexlust, och innan problemen började kunde jag gärna ha sex minst en gång per dag. Därför är det så jobbigt nu när jag inte kan det längre. Jag känner mig som en annan människa.

Det började med att jag liksom krampade när jag blev kåt (skulle kunna vara vaginism, som jag tänker skriva om mer sedan), det slutade så fort killen rörde mig, men efteråt fick jag allt oftare ont och det sved när jag kissade. Det var inte så farligt då alls, men det började blir sämre under den här tiden, men sexlusten fanns fortfarande där.

Sjukdomar och mediciner

Från att jag var 15 har jag haft upprepade urinvägsinfektioner. En läkare räknade dem för något år sedan och då uppgick de till 19 stycken. Efter det hade jag ytterligare en, men eftersom jag nästan slutat att ha sex och har varit väldigt försiktig så har jag inte haft en enda sedan sensommaren förra året (2010) - PEPPAR PEPPAR! Jag kommer skriva mer om urinvägsinfektioner i ett senare inlägg.

Jag har också fått i alla fall en svampinfektion, i och med att jag ätit penicillin så mycket. Tyvärr var det kanske då som mitt underliv blev mest irriterat och slemhinnorna blev väldigt sköra. De är fortfarande, ungefär ett år senare, så irriterade att de sväller upp om jag kliar mig lite därnere.

Jag och den här killen under gymnasietiden gjorde slut och i och med det fick jag antidepressiva. Till en början märkte jag inte av någon förändring i sexlusten, eftersom jag inte hade någon fast pojkvän utan fick några nya förälskelser. Under den här tiden hade jag ett one-night-stand och jag minns att jag var lycklig för att det inte gjorde ont när vi hade sex.


När det verkligen tog fart

Sedan fick jag den pojkvännen som jag har nu, en helt underbar kille, men tyvärr har vårat sexliv blivit totalt dött, som om vi varit gifta i minst 10 år... Det gjorde inte alls ont i början, utan var bara skönt och bra, men så småningom när nyförälskelse-fasen gick över så hade jag mer och mer svårt att bli kåt, samtidigt som jag spände mig mer och mer. Vilken av de två som är hönan och ägget går ju inte att avgöra. Jag fick sluta med mina antideppressiva, på grund av biverkningarna (som förutom minskad sexlust också var sköra och torra slemhinnor - De rådde mig till exempel att köpa salivtabletter, för att jag inte skulle få problem med tänderna, men inte en jävel sa något om slemhinnorna i underlivet!!!!!) vilket var väldigt skönt och jag hoppades att jag skulle få tillbaka min sexlust. Men väl i det här läget hade jag lärt mig att sex är något som gör ont och då blir man ju inte direkt kåt. Min tanke på penetration av en kille är ungefär som att få ett flisigt trä uppkört i underlivet.

Jag har alltid ätit p-piller och jag börjar misstänka att de är en bov i dramat också. Nu har jag köpt ett lager som ska räcka i ett år, dumskalle som jag är. Men jag tror att jag ska sluta med dem ändå. Det är viktigare att jag får min sexlust tillbaka. Jag har alltid tänkt att p-piller är billigare och säkrare än kondomer, men när jag knappt har sex mer än en gång i månaden kostar ju p-pillrena mer än kondomer.

Att säga nej till sex

Att säga nej till sex när man inte har lust är inte så enkelt som det låter. Alla tänker ju att det är klart att man gör det, men det är inte så självklart. Jag vill ju ha sex med min partner, för jag älskar honom och jag vill kunna känna närheten med honom. Men när vi ligger där och det börjar bli dags för samlag så känner jag skräcken att det ska göra ont. Han är upphetsad och jag vill vara nära honom så jag lät honom ofta göra det ändå, och han vet inte om hur ont det gör i mig. Ofta kände jag att vi borde ha sex, för det är något man ska och då ville jag bara få det överstökat, så då hade vi knappt förspel utan körde på ändå, vilket gjorde väldigt ont, men det gick ju över snabbt. Men nu är det slut med det. Jag vill inte ha det så! Numera kan vi knappt ha sex ändå, för det gör alldeles för ont, eftersom jag tillåtit det att bli såhär. Så det är lika bra att ta tag i det här problemet och göra allt för att det ska bli bättre!

Numera går vi alltid väldigt långsamt fram, jag måste vara 100% avslappnad för att han ska få komma in. Det får inte göra det minsta ont. Det är jättesvårt för honom, för det är inte så lätt när man är upphetsad (och dessutom inte haft sex på en månad) och så är man alldeles nära att få komma in, och så måste han behärska sig! Jag är väldigt stolt över min pojkvän, för hur duktig han är. Samtidigt går det inte alltid, utan ibland gör det ont ändå. Förstår ni hur svårt det är att säga nej i det läget? Killen har precis fått komma in i dig, han har väntat så länge och varit så tålmodig och sen ska han inte få fortsätta alls. Samma för mig. Det är ju inte som att jag inte vill ha sex heller! Jag vill ju ha skönt! Jag vill ha sex! Men inte om det gör ont. Ibland får han ändå fortsätta trots att det gör ont. Och det är väldigt väldigt dumt av mig, för det är just det som gör att jag inte kommer framåt.

Men jag har faktiskt på senare tid haft sex utan att det alls gjorde ont! Helt sjukt! Jag bröt ihop och grät av lycka! Det är nog svårt att föreställa sig hur jobbigt det är att inte kunna njuta av sex som är en sån grundläggande glädje för människor.

Sammanfattning av bidragande orsaker till vestibulit hos mig:

P-piller - Försvagade slemhinnor, minskad sexlust
Urinvägsinfektioner - Känslan av att underlivet är något som gör ont
Svampinfektioner - Samma känsla, plus att underlivets slemhinnor blev sköra.
Antideppressiva läkemedel - Försvagade slemhinnor, minskad sexlust
Deppression - Dålig självkänsla, minskad sexlust, ökad benägenhet att gå med på det man inte ska

The V Book

Tips:

"The V book" av Elizabeth Stewart och Paula Spencer. ISBN: 0553381148

Fått ett tips på den här boken, ska beställa den och berätta mer om den sen när jag har en aning om den är bra. Den är skriven av läkare som tar upp problematik kring kvinnans underliv, både sjukdomar, vardagstips och även samhällets syn. Finns på t.ex. Adlibris. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0553381148

Undersökning

Den här undersökningen är väldigt intressant, eller den berättar väl bara det som många misstänkt. Duktiga flickor är de som man säger ofta drabbas. Scrolla ner lite i undersökningen så får ni se vad jag pratar om.

http://www.vestibulit.com/blog/undersokningen/

Frågor som: Upplever du att du ofta kännder ångest och oro?, Har du höga krav på dig?, Är du mån om att vara människor till lags? och Känner du dig ofta stressad? får tämligen skyhöga ja-svar...

Jag är jämt orolig själv, och spänner axlar och nacke och till och med vader (jag brukar vakna av att jag har kramp i benen för att jag spänt mig så i sömnen). Tror att de sakerna är en stor bov. Att det blivit ett sådant utbrott av den här sjukdomen tror jag beror på att vi stressar så himla mycket och har sådan press på oss. Vi måste lära oss att slappna av!

Det där är för övrigt en jättebra sida! Ta er en titt där!

Välkommen!

Du har tagit dig till min nya blogg. Jag valde att starta den för att kunna skriva allt jag tänker kring min vestibulit. För att kunna göra det måste jag vara anonym, av respekt för min pojkvän och min familj.

Vestibulit är en sjukdom som tar över hela ens liv och jag har inte kunnat få någon hjälp av läkare. Jag misstänker att andra har det som mig och tillsammans kan vi kanske hjälpa varandra! Är du intresserad av att skriva med mig på bloggen är det bara att kontakta mig. Gör det via en kommentar här. :)

Jag kommer att skriva om min sjukdomshistoria, mina råd och tips, uppdatera hur det går för mig och sjukdomen, och även skriva av mig mina tankar, det är en bra väg för att få distans och bli frisk.

Hoppas att du finner nytta i min blogg! Vi kommer övervinna den här sjukdomen! Det gäller bara att tro att man ska göra det!




Det här är en blogg om att leva med vestibulit och vägen till att bli frisk. Jag kommer att skriva mina råd och tips, mina tankar och uppdatera om det jag hör om vestibulit inom forskning och i media.

RSS 2.0